Av Yoga Sutra lär jag mig att utövandet av yoga är i sig vår riktiga lärare. Inte böcker, inte religiösa attiraljer eller ritualer, inte lärare. Självfallet behöver vi lärare, gurus eller guider, men jag tolkar det som att den djupa lärdomen hämtar vi i oss själva, om:
Tapah svadhyaya isvara pranidhanani kriya yogah
”Rening, självstudier, hängivenhet till en högre makt är att utöva yoga.” Detta är sutra II:1, det vill säga den sutra som inleder Sadhana pada, det andra kapitlet i Yoga Sutra som avhandlar utövandet av yoga. Jag har nyligen översatt de 55 sutrorna i denna del och därmed avslutat första steget i min utbildning hos Ann.
Yoga Sutra (sutra = tråd på sanskrit) nedtecknades av den vise Patanjali omkring tiden för vår tideräknings början. Fram till dess var yoga en muntlig tradition – Buddha var exempelvis en utövare av yoga. Här ska vi nog inte föreställa oss att ställningarna (asanas) dominerade på det sätt som de gör idag eller att Buddha gick på yogapass. Syftet med yoga var (är!) att uppnå förening med sitt högre Jag. Nöj dig inte med mindre, vill jag tillägga.
Idag är jag en god sadhaka i betydelsen att jag utövat mina asanas tidigt på morgonen för att sedan ägna förmiddagen åt att sammanfatta vissa aspekter av yogans filosofi för att kunna använda i min undervisning. Jag har också följt min dotter till skolan, ätit frukost med en av mina söner, ägnar mig åt hushållssysslor och så vidare.
Andra dagar är inte lika gynnsamma. Trots föresatser att kliva upp tidigt och yoga kan jag inte. Sedan en tid är jag för trött. Jag brottas med mitt samvete och tänker: är detta en tillfällig svacka eller början på slutet? Kommer jag att återgå till livsmönstret innan yoga? Kommer jag att ”hitta tillbaka” till att utöva yoga varje morgon?
Men liksom det inte finns något slut finns heller ingen väg tillbaka. Vi kommer alltid att vilja uppnå det vi en gång haft (om vi tyckt det varit bra) alternativt avsky det vi en gång haft eller varit (om vi upplevt det som plågsamt) istället för att välkomna det som kommer istället. Min ”practice” förändras, blir aningen stabilare fastän jag inte tränar lika hårt just nu (men ändå bra mycket mer än för ett år sedan).
Jag tänker att det tar nog tid. Yoga händer på så många nivåer. När vi rör oss i ställningarna böjer vi inte bara vår kropp. Det händer mer än den rena ansträngningen för muskler och leder. Jag vill tro att det som händer just nu är subtila förändringar som behöver lite lugn och ro för att manifestera sig.
Nu ska jag hänga en tvätt. Jag ska ta en dusch och baka en kaka, det är Alla hjärtans dag idag.
Santosat anuttamah sukhalabhah
Förnöjsamhet leder till den yttersta glädjen.
Yoga Sutra II:42