Yoga. Visst är det vackert? Alla dessa bilder på smidiga kroppar i motljus, i solsken, i snygga träningskläder, med fridfulla ansiktsuttryck, i balans. Det är alltid kvinnor på bilderna. Vackra. Västerländska. Ack ja.
Yoga är svårt, ingen ska tro något annat. Yoga är en krävande lärare och den är inte särskilt skön. Yogan är ett gäckande väsen som viskar ”försök igen” och som sedan lämnar mig att än en gång misslyckas med en ställning. Som ibland är givmild och utdelar riklig belöning, men som oftast känns likgiltig inför mina ansträngningar. Den tycks ointresserat titta åt ett annat håll. Men så, efter varje pass lämnar den en liten gåva vid mina bara fötter innan den fladdrar iväg, till någon annan utövare. En karamell som är fylld med glädje. En karamell jag blivit beroende av. Och som inte har mycket gemensamt med bilden i detta inlägg.
